Ännu En Blogg

Jag ska börja och berätta att denna söndag är det mors dag här i London.
Något som både jag och Agnes med säkerhet trodde var samma datum runt om i världen.
Därför duktiga döttrar som vi är skickar vi iväg ett sms till våra kära mammor... som till sin förvåning (i mitt fall) ringer upp och säger: Vaad fint.. men du vet väll om att mors dag inte är föränn i slutet av maj?

Nepp, att morsdag inte är samma datum över allt i världen, var något som vi hade missat.. fast, kanske det var bra. För nu fick ju våra mammor en härlig överraskning, en dag som alla andra.. Mer sånt kanske?

Hur som haver..

Vi bestämde oss också för att semel dagen skulle vara ett annat datum här i London. Varför inte en dag som denna?. Så baket var igång redan på morgonen.. eller bak och bak. Röra grädde, mosa marsipan (englands motsvarighet till mandelmassa) och gräva ur semelbröden.. När vi sedan skulle avnjuta dessa goa semlorna hamnade först ena på golvet.. sekunderna efter hamnade nr 2 på golvet.. och inte bara på golvet, utan min ena sandal fick smaka av semelsmörjan.

Så det kan gå när inte haspen ligger på..

När klockan slog 3 tog vi på oss våra skor och begav oss ut i Vårvarma London. Vi vandrade mot Harrods, men hamande på Naturemuseumet istället. En ritkgit mäktig byggnad med en massa intressanta information och uppstoppade djur överallt.. Ja det var nästan som att gå i en djurpark, fast ett strå vassare. För här fick vi även träffa på diplacicous, dinoaslimatus... eller vad faan de nu hette, ingen bryr sig ju, det var 64, 170 eller... Ja, en jäkla massa miljoner år sen i alla fall.. T-rex var  i alla fall där!

Vi blev också mer allmänbildade när vi hamnade i sektionen Människokroppen. Där vi läste om människans celler, hjärnkapaciotet, sinnen och nervsystem. det var nästan som att sitta vid skolbänken igen.

Efter att vi vandrat och läst, funderat och filosoferat i två timmar, var våra hjärnorna alldeles trötta av all information. (hur mycket som stannade kvar i våra kloka huvuden, är en fråga som ni kan gissa er till.. hur som hellst, det häftigaste var t-rex som rörde sig.. Ja till och med så att benen började skaka lite grann..)

Vi vandarade vidare ut och mot Kings road. Vi passerade först south kensigton underground och blev lite nostalgiska eftersom det var där som vi steg ut med våra resväskor för 168 dagar sedan och påbörjade vårat London äventyr.

Ingen visste då att det skulle bli 168 dagar fulla av överraskningar.
En livsstil där man inte längre blir förvånad om en främmande man i bar överkropp helt plötsligt sticker in huvudet och frågar: Vilket håll är toaletten?
En tid där skratt, upplevelser och framför allt vänskap har gått hand i hand.

Livet är något speciellt.

Den nostalgiska vandringen fortsatte mot kings road. Den gata som vi vandrade på första dagarna här i London.

Med värme i hjärtana bestämde vi oss för att avsluta kvällen i top notch stil,  Alice in Wonderland i 3D.
Och magiskt var det.. Tim Burton han kan skapa Mästerverk!

Förövrigt så undrar jag: Hur kan johnny depp vara så fruktansvärt het, trots att han spelar en orange sprethårig clown?
Jag skyller på löpen

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma mig bort.
För imorgon har vi tänkt städa upp den grädde som ligger kvar på golvet.

PUSS