Ännu En Blogg

Ett ganska långt inlägg om min knasiga dag..

För er som orkar läsa, detta kallas vardag när man heter Josefin Lindgren.
 (förutom att den brukar vara 5 timmar kortare eller i allafall 2..)

Enjoy

Japp.. hemma efter en 14 timmars arbetsdag.. en dag som egentligen skulle börja klockan 12.30, men började istället kl. 07.00.. Och detta pga. av att vår dator hade bestämt sig för att sluta fungera när jag skulle casha up för gårdagen..

Ja. tekniken kan verkligen ställa till med underverk eller dundervärk? (eller som Agnes tyckte jag skulle skriva Huvudvärk.. men hur kul är det då?)...

Så 7 imorse blev det att bege sig mot jobbet... ringa 10000 samtal och tack vare det få en röst som ekar i Örat: You have almost used all your credit, please arrange a top up.. Tack för den..

Sedan har dagen fortsatt i denna "underbara" rusning.. Haft alla slags konstigt händelser under dagen, konstiga telefonsamtal, konstiga frågor, konstiga kunder osv.

Vid två tiden ville jag bara lägga mig ner och spy, eftersom mitt matingat låg på 0. Så därför bestämde jag mig att gå på lunch. Men nog ska det dyka upp en kund som vill göra en konstig exchange, något som egentligen inte går!!! men jag tackar gudarna för att vi inte hade den rätta kläningen, så slapp jag diskutera kring det.

Kl 3 gick jag på lunch..

Efter lunchen fick jag beskedet om att all personal på ox.street behövdes så, om jag kunde göra detta oändliga pass. Skulle jag få tillbaka det sen..

- Jo men visst säger Josefin.... inga problem, jag förstår!

Gaah, att man ska vara så himla svensk ibland.. nog för att jag någonstanns där inne visste att denna dag inte skulle sluta föränn dörrarna till hof stängdes.

Från kl. 5 skickar Josefin hem sin arbetskollega och tar sin plats på golvet för att se framemot de 4 timmarna som återstår med härlig customer service....

Under dessa 4 timmar hann Josefin:

Se en man klättra över dörren till omklädningsrummet..

Tala före hon tänkte efter. Och på det sättet nästa lyckas locka till sig en refund..
Men med lite kvinnlig list gick det att åla sig ur. (eller rättare sagt lite leende smicker)

Få sällskap av en go liten tant, som ville med säkerhet veta om jeansen skulle krympa i tvätten och varför det stod på beskrivning att de kommer och färga av sig i de första tvättarna?.

När jag sedan hör den varma rösten som säger: The time is now 9.55 and .ho.u.s..e. .o.f..f. .f..r.a..s..er. is closing in 5 minutes time. Its time for you to finalize your purchases, take them to the nearest tillpoint were a member of our staff gladly will help. We thank you for shopping whit us today and wish you a safe journey home.

Vill jag bara hoppa av glädje. Nu är det bara ett steg kvar, sedan kan jag med säkerhet säga att jag överlevt dagen...
Josefin tänker: Hmm. kanske man ska vara duktig och ta upp de där klänningarna till stockroom nu ikväll? det hinner jag ju... När jag går upp för trappan, bestämmer jag mig för att gå till vår dator först och göra cash up först, så jag får det gjort. Jag lägger kläderna på soffan utanför vårat office..


Ja.. och alla ni som känner vet ju hur det gick?
Precis.. de ligger där än.. 

Tiden lyckades rusa förbi mig även denna kväll när jag "stänger" våran kassa  Stressad springer jag ner till vår consession, för att fixa det där sista. Jag inser att de är på väg och låsa personal utgången om 5 minuter, så jag lämnar golvet snabbt och springer till hissen för att åka ner till personal utgången som är i källaren.

När jag sedan kliver ut från hissen, kommer jag ju på det..: F****n också jag glömde ju de där kläderna.. nej jag måste gå upp igen.. vill ju inte att chefen ska hitta dem på soffan när hon kommer in imorgon.. Springer till vakterna och säger: Förlåt men jag måste springa upp till 5:e våningen, för jag glömde en sak.. 

- Vad var det du glömde?

(och ibland önskar jag ju att jag kunde ljuga, men nej jag säger sanningen istället och kommer sedan på mig sjävl hur töntigt det låter). - Jag glömde några kläder på soffan, som skulle tillbaka till lagret.

De tittar på mig med lite underligga ögon och säger: - De är väll bara och göra det imorgon?

Jag börjar med någon förklaring om att jag inte är jobbar, men förstår sedan hur dumt de låter. Och att de nog inte förstår min prestation till att försöka avsluta dagen med perfektion.. Så jag skriver ut mig och vandrar mot bussen, dödsslut.

När jag sedan stiger in genom dörren får jag en varm kram av min Agnes och även fanns det hemlagad mat att äta.. Tack!

Efter att jag ätit och pratat av mig... sitter jag ett tag och funderar... Då den sista tanken för denna kväll slår mig: 

F*n... mobilladdaren..

Tack och Bock!

Ps. Min dator har tydligen bestämt sig för att ha ett fungerande internet igen. Ja denna teknik, vilket under. ds