Ännu En Blogg

Idag har vi båda varit lediga.

Jag vaknade kring 08.00 av att Josse gick upp. Jag trodde att hon bara skulle på toa och sedan gå tillbaka till sängen somna om, men när jag sedan vaknade 09.00 av att Josse stack in huvudet i rummet och sa "Är det dags att vakna..?" så förstår jag att så inte var fallet. Vid denna tid hade hon redan hunnit gå till Sumerfield för att köpa god frukost, och även serverat den. En supergod start på dagen!

Kl 11 så for Josse till Tooting Jobcenter för sitt National Insurance Number. Tätt följt av mig som hade mitt möte en timme efter henne. Det är för mig ett mysterium hur josse tog sig dit eftersom hon missade första tuben och hade då ingen aning var hon skulle ta vägen. Hon ringer mig som febrilt försöker förklara för henne vilka byten hon ska göra m.m men självklart försvinner täckningen i och med att Josse försvinner ner Underground. Nu var det bara att be att det skulle gå bra för henne. OCH det verkade det ha gjort (ett under) då hon glatt ringer mig när hon var framme i Tooting.

Jag frågade henne hur hon hade lyckats.

"Jamen nå löser de se!" Var hennes kommentar på det.

Efter detta tog vi tuben till Lloyds Bank där vi skulle fixa med våra nyöppnade konton. Det tog var inte det lättaste, men till slut kom vår favvobankman till vår undsättning och fyllde i papperen åt oss och svarade på alla frågor om pin-koder, internetbanken och insättningar.

Efter detta åt vi en god lunch i en park med palmer, tusentals duvor och en tv-inspelning. Vi hade en djup diskussion om alla dessa existentiella frågor som det inte finns svar på. På väg till tuben hem så träffade vi chefen för alla FCUK-butiker i London. Det häftiga, måste jag säga, var att hon kände igen oss. Det kändes lite som att prata med en kändis. Hon är en käck dam i leopardkofta.

När vi kom hem så klunsade vi ifall Josse skulle dansa eller ej. Det blev ej, men hon tog förnuftet till fånga och for endå. Medans hon har varit och dansat så har jag lagat en fiskgratäng. Den enkla varianten med tomat och purjolök, och som vanligt blev den vattnig. Så går det när man tager vad man haver och struntar i creme fraichen och kör 100% mjölk. Nu hoppas jag Josse kommer någon gång så vi kan hugga in på efterrätten! Fast först måste hon ju få äta maten...KOM NU!